Eftertanke, tacksamhet och en stor fet pizza
Har kommit tillbaka från min power walk, en timme i raskt tempo blev det och så himla skönt känns det. Man blir så glad efter, värsta kicken!
Nu blir det lite "inne-gympa", har fått ett program med bra övningar av en duktig tjej på jobbet. Tror bestämt att jag börjar komma igång med träningen igen :)
Före som värst & efter i januari 2012
Blir ibland påmind om hur det var för bara några år sen. Det var inte kul kan jag tala om... Mådde dåligt och tappade greppet om mig själv. Från att alltid ha varit i suverän form utan en gnutta fett förvandlades jag sakta. Jag märkte det inte själv först och var nog rätt förnekande.
Jag såg ju inte ut så i mitt huvud. Jag som alltid varit så jäkla vältränad kunde väl inte ha blivit fet...?
Vändningen för mig kom efter en semesterresa. Vi satt och hade lite fotovisning på tv'n här hemma och jag såg en stor fläskig tjej som låg på en solstol som jag inte kände igen.
Plötsligt insåg jag att hon var jag och jag blev helt iskall, kändes som hjärtat stannade. Minns det ögonblicket än idag. Fattade verkligen inte att det var jag och hur kunde det ha gått så långt?
Så jag bestämde mig. No more miss fatty. Jag skulle visa hela världen hur jag egentligen såg ut och hur jag såg mig själv i mitt huvud.
Den sommaren blev min vändpunkt. Och det bästa och snällaste jag gjort mot mig själv.
Jag gick ner 25 kg.
Inte på en gång. Tog det bit för bit. Bestämde mig för att jag skulle vara "tillbaka" och i form tills jag var 40 år. Eftersom jag hatar att förlora och är envis till tusen vann min vilja över kroppen. Har jag väl bestämt mig för nåt finns det sällan nåt som kan stoppa mig.
Jag hade Jeanette oxå som peppade, pushade och hejade.
Är glad och tacksam över att befinna mig på den plats i livet jag är idag.
Jag har hittat hem :)
Inge mer hängläpp över det som vart, blicken frammåt och full fart vet'ja!! Å du, nu vankas det pizza med tonfisk o banan! ;)
Ha det bra så länge!
